Signes framsteg...

Så var ettårsdagen passerad och jag kan inte tänka mig att någon kan vara annat än imponerad av vårat underbarn, hon är så duktig på alla sätt. Johan brukar säja till mig att jag inte får vara så "skrytsam" men det är inte skryt, jag är bara så stolt över henne och så glad i henne att det inte finns några gränser. Alla föräldrar borde vara lika stolta och imponerade av sina barn, alla framsteg, alla nya ord och förståelsen. Jag jämför henne inte med något annat barn utan bara gläds med hennes egna framsteg som jag varken vet eller har en aning om är tidigt, sent eller helt normalt. Det enda jag vet är att jag är så stolt!

Signe har ju börjat gå, går lite mer varje dag och blir tuffare hela tiden.
Signe vet vad några djur säger
Vovven (sen länge men ändå)
Kissen
Tuppen (första gången var hon nog bara 8 månader med Moster Hanna)
Hästen
Lejonet (Lejonets läte är ju snarlikt det språket vi alla tre ibland använder till Kaisa)
Fåret

Hon tutar på näsan, låter lite mer som TÅT än TUT
Hon vet var hennes egen och min mage är
Hon fäller ut armarna och säjer TÅT när någonting är slut
Hon vet och hämtar, kanin, bilen, bollen och boken!

Visst är hon fantastisk, hon kan hon!