Kliande vattkoppor...

I Silverfallet

Nå har vi en tapper lite tjej, Signe har kämpat på med sina vattkoppor. Jag trodde att ju yngre man är desto lindrigare blir vattkopporna. Men det verkar inte ha blivit så för Signe-fis. Hon har hur mycket koppor som helst och det mest drabbade är hårbotten och blöjområdet, snippan alltså. Det ser ut att göra så ont och klia så mycket. I två nätter har pigan knappt sovit något alls utan bara vridit och vänt på sig och grymtat i sömnen. Johan har varit så duktig med henne och fixar och trixar, söver henne i vagnen, klappar henne på rumpan och sjunger för henne. Dessa två nätter har det inte blivit alls så mycket sömn. Första natten så lät vi kopporna bara vara och natten som varit har vi gjort vad vi kunnat. Vi baddade (smorde in) hennes hårbotten med potatismjöl, utan resultat. Efter en stund smorde vi in med idomin, även det utan resultat så när som på Einsteinlooken i håret. Trots dessa nätter med dåligt sömn så är Signe glad och pratglad hela dagarna och sover som om hon vore frisk. Så Signe sover nog, eller åtminstone vilar nattetid. Idag så pratade jag med BVC i Kiruna och de skrev ut "antiklimedicin" till Signe som Mommo Carina hämtade ut i Kiruna. Hon var så snäll som ordnade upp medicinen med en tant på tåget, trots att tåget blev 2 h sent och hon jobbade. Så ikväll har Signe fått medicinen och la sig redan 7 och har nu sovit i tre timmar utan avbrott, håll tummarna för oss så kanske hon sover!

Under dessa dagar har jag jobbat och Johan och Signe myst på hemma. I måndags var det på tur till Kiruna för att handla och träffa kusinerna. Moster Hanna och kusinerna tog med Signe till Fammo Vega en stund medan Johan "coopade"! Det är så skönt att ha ett fullt kylskåp och frys att välja och vraka vad vi vill ha, nästan i alla fall. Igår så tog det det lugnt hemma och så även idag, Signe har en lite trött Pappa men hoppas han piggnar till och får sova. Trots tröttheten är de ute och promenerar, tittar på jokken, kastar stenar och hälsar på mig på jobbet. Idag så tog de bärstolen och gick upp till Kåppasliftens bergsstation, bra träning för Johan och mysigt för Kaisa att springa av sig på fjället.

Signe ropar "Tata" hela tiden och pratar med Kaisa med "morrande" röst, precis som vi gör när vi tillrättavisar henne. Så Signe tror nu att man ibland paratar med morrande röst coh tränar mycket på det. Hon surrar och surrar och pekar och visar saker runt omkring. Vår fantastiska Signe-fis!