Midsommarfirande

Oj vad tiden springer iväg, det har gått massor av dagar sedan uppdatering...

I onsdags så åkte Johan och Signe till Kiruna för att träffa kusinerna och Onkel Jojje då han är ledig från sitt lärarjobb. De åt lunch hemma och busade på studsmattan och Signe kröp i gräset. På eftermddagen var de på Gruvtrollets lekland, helt enkelt ett lekland där det finns lite saker för småtjejer som Signe också. Pigan kan ju ibland bli lite spak när det är mycket människor men det tycks ha gått bra och hon har lekt med bollarna och spelat innebandy sittandes. Jag var fortfarande kvar i Björkis och sov en natt där, helt själv utan Signe och Johan och dessutom var hela stationshuset tomt, bara jag. Jag hade flera gråtattacker och hade ont i hela kroppen, så mycket längtade jag efter Signe. Min lilla tjej!
Jag åkte in till Kiruna mitt på dagen på torsdag och träffade ovanstående, de mötte mig vid bussen och vi gick senare en runda på stan för att kolla läget mest. Jag köpte två par skor och några toppar då sådana saker ha undvikits sedan vi blivit föräldrar och framförallt föräldralediga.

Vid 5-tiden kom Moster Emma, Morbror Joakim och Philip med flyget. Emma kom ända från Los Angeles efter en natt i Stockholm. Vi hade inte träffat henne på ett år och det var somvanligt ett tårdrypande möte. På kvällen var vi för första gången på många år alla syskonen och syskonbarn. Jättemysigt med gott grillat och jordgubbar till efterrätt.

Under midsommaraftonen så gick vi redan kl. 10 till Järnvägsparken för att se stången hissas och dansa kring den. Därefter så mötte vi upp Moffa och Annika på Värdshuset på Icehotel för en sillunch, samma lunch som förra året så det blir kanske en tradition. Efter lunchen så åkte vi till Moffas stuga i Kurravaara, upp längs en grusväg på västa sidan av Torneälven. De har fått det fantastiskt fint med stora fönster och fantastisk utsikt över älven, bästa tomten i Kurravaara brukar Fammo Vega säja och jag tror henne. Annika hade såklart bakat och fixat gott fika, hon är så duktig på att baka och fixa hela tiden. Moster Emma var också med och vi surrade och hade det trevligt. På kvällen så grillade vi med Mommo Carina, Tomas och Moster Emma. En lugn och skön midsommarafton!

På midsommardagen var det avfärd kl. 10 mot Tornedalen och Kouku som ligger utanför Vittangi, 7 mil från Kiruna. Där är Mommi Birgitta uppvuxen och har en stuga. Den ligger inte alls långt från älven. Här bjöds vi på lunch och var på en "minimarknad" i byn och gick en tipspromenad. Stugan har el men inget rinnande vatten. Mommis särbo, Evert har verkligen fixat och renoverat i stugan. Fixat i trädgården där de har växthus med egen potatis, lök, vitlök, tomater, kryddor och rädisor. Det är betydligt mer frodigt i Kouksu än i Kiruna.

I Söndags åkte vi hem till Björkis och jag jobbar nu i veckan. På Torsdag åker vi åter till Kiruna och Kirunafestivalen. Jag ska jobba och prata om Björkliden och Riksgränsen under torsdag-söndag. Signe och Johan är såklart med så vi har mycket tid tillsammans!

Laddar upp bilder senare!

Signes framsteg...

Så var ettårsdagen passerad och jag kan inte tänka mig att någon kan vara annat än imponerad av vårat underbarn, hon är så duktig på alla sätt. Johan brukar säja till mig att jag inte får vara så "skrytsam" men det är inte skryt, jag är bara så stolt över henne och så glad i henne att det inte finns några gränser. Alla föräldrar borde vara lika stolta och imponerade av sina barn, alla framsteg, alla nya ord och förståelsen. Jag jämför henne inte med något annat barn utan bara gläds med hennes egna framsteg som jag varken vet eller har en aning om är tidigt, sent eller helt normalt. Det enda jag vet är att jag är så stolt!

Signe har ju börjat gå, går lite mer varje dag och blir tuffare hela tiden.
Signe vet vad några djur säger
Vovven (sen länge men ändå)
Kissen
Tuppen (första gången var hon nog bara 8 månader med Moster Hanna)
Hästen
Lejonet (Lejonets läte är ju snarlikt det språket vi alla tre ibland använder till Kaisa)
Fåret

Hon tutar på näsan, låter lite mer som TÅT än TUT
Hon vet var hennes egen och min mage är
Hon fäller ut armarna och säjer TÅT när någonting är slut
Hon vet och hämtar, kanin, bilen, bollen och boken!

Visst är hon fantastisk, hon kan hon!

Torkade vattkoppor

Så var den värsta sjukdomstiden över, Signe fick sin medicin och den verkade som vi aldrig kunnat hoppats. Hon somnade vid 7 tiden och vaknade först 8 på morgonen, en trött tjej efter två nätter av knappt någon sömn. Så nu är hon utvilad och pigg i kropp och själ även om vi inte märkt någon större förändring i hennes humör trots sjukdomen. Vi har bara varit hemma dessa dagar, jag jobbar, Signe och Johan tar morgonpromenader under förmiddagarna och "backtränar" på eftermiddagarna. Enligt utsago är det bra träning med 15 kg på ryggen. Om inte annat så tror jag de har det mysigt, alla tre för Kaisa är ju också med. I morgon kommer moster Hanna upp, inte i huvudsak för att leka med Signe utan för att träna med mig. Det ska bli roligt och det blir det första lite längre passet!

Signe har tagit sina första steg...

Som vi har väntat, hon står själv hur länge som helst, hon reser sig utan stöd, gör benböj och hämtar saker utan stöd, men går, det har hon inte gjort. Förrens i söndags, 1 år och 2 dagar så hände det. Hon tog tre steg, en gång till mig och en gång till Johan, Signe älskade lilla fis som göra Mamma och Pappa så stolta. Hon var inte ens förvånad själv utan tyckte det var det mest naturliga i världen. Efter det så blir det mer och mer, hon går mer på fotsulorna och handflatorna än tidigare. Idag tom reste hon på sig vid köksbordet och gick 10-15 steg, långt från något att hålla i, lilla tuffingen!
Så nu tränar vi så vi kan strosa alla fyra vid vattenbrynet i Magnarp om drygt en månad!

Kliande vattkoppor...

I Silverfallet

Nå har vi en tapper lite tjej, Signe har kämpat på med sina vattkoppor. Jag trodde att ju yngre man är desto lindrigare blir vattkopporna. Men det verkar inte ha blivit så för Signe-fis. Hon har hur mycket koppor som helst och det mest drabbade är hårbotten och blöjområdet, snippan alltså. Det ser ut att göra så ont och klia så mycket. I två nätter har pigan knappt sovit något alls utan bara vridit och vänt på sig och grymtat i sömnen. Johan har varit så duktig med henne och fixar och trixar, söver henne i vagnen, klappar henne på rumpan och sjunger för henne. Dessa två nätter har det inte blivit alls så mycket sömn. Första natten så lät vi kopporna bara vara och natten som varit har vi gjort vad vi kunnat. Vi baddade (smorde in) hennes hårbotten med potatismjöl, utan resultat. Efter en stund smorde vi in med idomin, även det utan resultat så när som på Einsteinlooken i håret. Trots dessa nätter med dåligt sömn så är Signe glad och pratglad hela dagarna och sover som om hon vore frisk. Så Signe sover nog, eller åtminstone vilar nattetid. Idag så pratade jag med BVC i Kiruna och de skrev ut "antiklimedicin" till Signe som Mommo Carina hämtade ut i Kiruna. Hon var så snäll som ordnade upp medicinen med en tant på tåget, trots att tåget blev 2 h sent och hon jobbade. Så ikväll har Signe fått medicinen och la sig redan 7 och har nu sovit i tre timmar utan avbrott, håll tummarna för oss så kanske hon sover!

Under dessa dagar har jag jobbat och Johan och Signe myst på hemma. I måndags var det på tur till Kiruna för att handla och träffa kusinerna. Moster Hanna och kusinerna tog med Signe till Fammo Vega en stund medan Johan "coopade"! Det är så skönt att ha ett fullt kylskåp och frys att välja och vraka vad vi vill ha, nästan i alla fall. Igår så tog det det lugnt hemma och så även idag, Signe har en lite trött Pappa men hoppas han piggnar till och får sova. Trots tröttheten är de ute och promenerar, tittar på jokken, kastar stenar och hälsar på mig på jobbet. Idag så tog de bärstolen och gick upp till Kåppasliftens bergsstation, bra träning för Johan och mysigt för Kaisa att springa av sig på fjället.

Signe ropar "Tata" hela tiden och pratar med Kaisa med "morrande" röst, precis som vi gör när vi tillrättavisar henne. Så Signe tror nu att man ibland paratar med morrande röst coh tränar mycket på det. Hon surrar och surrar och pekar och visar saker runt omkring. Vår fantastiska Signe-fis!

Vattkoppor och ytterligheter

Under förra veckan så sov Signe lite oroligt i två nätter, hon var vaken vid 1-2 ungefär och kunde inte somna om. Hon fick då sova med oss för att kunna slappna av. På onsdag-torsdag någonting så upptäckte vi en liten röd prick på baksidan av hennes lår och misstänkte då vattkoppor, men trodde inte riktigt det då det bara var en koppa. Kusinerna hade ju haft vattkoppor två veckor innan och då träffades de i två dagar så det är ju inte så konstigt att hon har fått det. Hon fick några fler men inte så många och så "vattenkoppslika" utslag i slutet på veckan men vi trodde ju det mest var värmeutslag. Men igår så fick hon en, mitt på näsan och en på tån och en massa under blöjan. Så det är ingen tvekan längre för hon har kanske trettion stycken, men hon är inte så besvärad faktiskt. Det är skönt att hon fått det nu och att det är en lindrig form, hon har kanske haft lite feber men det är svårt att säja då luften varit varmare än det någonsin varit här!

Det fina vädret började ju under nationaldagen, då kändes det som att själen tinade upp och man njöt av sommaren. Som sann norrbottning eller Kirunabo så tror man ju att sommaren bara varar några dagar och tar därför vara på värmen och njuter. För oftast är ju sommaren bara några dagar här. Vi hade ju läst om "ryssvärmen" som skulle invadera malmfälten under slutet på veckan och det gjorde det med storm. Vi har haft strax under 30 grader varmt, kan ni tänka er. Jag har aldrig varit med om att det varit så varmt i Björkis, och inte heller byns gamle man, Johan 88 år! Vi har njutit, grillat ute, varit ute i solen och haft det så bra. Det är ju så fantastiskt när det är sommar under sommaren. Vi satt ute på lunchen i torsdags, Onkel och jag och konstaterade att Björkis är det väldiga ytterligheter. Antingen är det det det bästa stället att bo på eller så är det det värsta. Ett år kan erbjuda fantastiska vinterdagar, vårvinterdagar, sommardagar och härliga höstdagar. Då är det fantastiskt här med ett enormt utbud på aktiviteter och man älskar detta stället. Men så finns det de dagarna, dagar i sträck med snöstorm, snöblandat regn och låga moln i början av juni, en julimånad där temperaturen aldrig går över 10 grader, en höst med iskallt regn och kolsvart, då finns det absolut ingentingalls att göra här och det är riktigt tråkigt att bo här. Ett exempel på stora variationer är från igår till idag, igår var det 29 grader i skuggan och vi gick och la oss med 27 grader i sovrummet. Vi vaknar upp med mulet, låga moln och håll i er, 9 grader varmt. Det är ytterligheter så man tappar andan, på 8 timmar, 20 grader kallare, helt galet!

Signe 1 år

Signe tränar på att gå på Midsommarängen!

Signe i sin fina sommarklänning på födelsedagen!














Så har Signe blivit 1 år, tänk er hela 1 år gammal. Hon är inte vår lilla bebis längre utan vår lilla tjej. Vi har haft ett fantastiskt väder dessa dagar, precis som det var för ett år sedan när Signe kom till världen.
Dagen började med att vi steg upp innan Signe och hämtade paket och en smörgås med ost och ett tänt ljus. Vi sjöng och grattade henne i hennes egen säng men tog snart över henne till vår säng där hon öppnade presenterna och drack sin morgonvälling. Vi åt senare större frukost tillsammans. På förmiddagen var vi ute och promenerade och tittade på vattnet, kastade stenare och njöt av det fin vädret. Vid lunch kom kusinerna, Siri, Aksel och Moster Hanna med tåget. Strax därefter kom Aaron med sin Mamma Krillan och så kom Onkel Jojje med bil. Vi åt lunch och barnen lekte en liten stund. Sedan bar det av till Silverfallet där vi var ganska länge, barnen, inte Signe dock badade fötterna i det kanske 3-gradiga vattnet, brrrrr. Därefter gick vi hem och fikade. Onkel Terje, Gurra och Niclas kom också förbi och fikade, så det var full rulle hela dagen. På kvällen somnade Signe som en stock och verkade vara väldigt nöjd med dagen. Tänk att vår älskade lilla Signe varit med oss i ett helt år och det är det hittills bästa året i vårt liv!

Nationaldagsfirande...

Nöjd tjej i bärstolen med sin sammanbitna men glada min!

Finaste tjejen!

Signe packar!

Igår kväll var vi på middag hos Onkel Terje men vi bröt upp relativt tidigt för Johan och Signe hade ju endel att packa inför resan mot Luleå och Lasse och Ida. Men under kvällen så fick Johan en riktig nackspärr, ingenting speciellt hände men det bara sa pang. Så i natt har han knappt sovit någonting alls då det gjort jätteont i nacken och ryggen. När han vaknade i morse så bestämde han sig för att skjuta på avfärden en dag eftersom han inte ens kunde lyfta Signe, så ont gjorde det. Det kändes ganska bra för mig för då behöver jag bara vara ifrån dem i 2 nätter och 3 dagar, skönt!

Solen har skinit hela dagen och det har säkert varit 15 grader varmt mitt på dagen. Jag tog ett träningspass upp på Noulja i det fina väderet. När jag var tillbaka åt vi lunch och därefter tog vi en promenad till Silverfallet. Vi var 5 vuxna och Signe och Aron 4,5 år. De andra var väl förberedda med melon, chokladbollar och kaffe. Så vi fikade och kastade sten i finvädret, Signe satt på stenarna och var superglad hela tiden. Hon älskar både sin bärstol och att vara ute, så skönt! I kväll så var vi hos Niclas S och hade grillknytkalas, det hade blivit hela 20 grader varm på kvällskvisten så vi satt ute med bara tröja. Helt otroligt skönt och trevligt. Mellanssäsongerna erbjuder mer varierat umgänge och då träffar man oftast de som man sedan aldrig träffas under säsong. Lite så att man tar vad man får ;-)!
Nu så är vi hemma igen och har packat iordning allt, gjort i ordning maten inför dagarna på resande fot! Signe sover sött och jag kommer sakna henne så mycket när Johan och hon kommer vara borta!

Kontraseter i avlånga Sverige

Helgen bjuder inte på så bra väder nu när vi är långlediga. Det är under 5 grader varmt, stormigt, nederbörd (snöblandat regn när graderna kryper neråt) men ibland spricker lite solstrålar igenom. Johan och Tommie var som jag tidigare skrivit i Skjomen och gick på topptur i regn men de var nöjda för de hade ett ganska fint åk ner igen. Men eftersom de redan var genomblöta så bestämde de sig för att åka tillbaka till Björkliden i stället. Tråkigt för dem men trevligt för mig så jag fick lite sällskap. De var vid gott mod och glada för dagen och vi åt hemmagjorda hamburgare till middag, en riktig favorit.
I går vaknade vi till ihållande regn och jag och Onkel T hade bestämt oss för att tåga till Navik över dagen, men eftersom vädret var så besvärligt så åkte vi alla bil till Navik, kollade lite i sportbutiker och köpte räkor. Så gott, 2 kg mumsade vi glatt i oss i går kväll. Idag vaknade vi åter till lite bättre väder, dock låga moln och nederbörd men de var i skurar. Så Johan, Tommie och Terje åkte till Vassijaure och gick på Vassitjåkka. En tur som ligger nära och som är kort och åkbar sent på säsongen. Jag och Signe myser hemma och har det så bra tillsammans!

Länk till fina Vassitjåkka!

http://www.utsidan.se/obj/photo/c8/c844a8532dbcf8bdcf98c9cb04763fec.jpg

Kontraster i avlånga Sverige..... eftersom vädret är så otroligt tråkigt i Kiruna och Björkis såhär års så längtar jag så otroligt ner till Magnarp och till Ola och Ingrid. I går kväll hade det drygt 20 grader varmt, åt middag i uterummet och njöt att vara hemma efter några dagar på Österlen. Härligt.....

Dagarna trillar vidare...

Det är fortfarande mellansäsong och bygatan gapar tom liksom kontoren på jobbet. Det är lite småtråkigt här nu, tur att vi har varandra. Vi tränar, Johan är med Signe och jag jobbar. Johan har haft det lite långtråkigt i veckan vilket beror både på att vädret varit lite sisådär och Signe har inte varit på topp, iaf inte under förmiddagarna. Vi hoppas att det kommer kännas bättre snart! I går torsdag så var det Kristi Himelsfärdsdag och tillika röd dag, jag jobbade i alla fall för att istället vara ledig idag fredag. Pelle och Marie, Låktafolket åkte i tisdags på 11 dagars semester varav 7 i södra Italien, där ni var Ingrid och Ola. De älskar också god mat och gott vin så de får nog det också bra i +25 och njuta av allt vad södra Italien ger. I onsdags kom Onkel Terje tillbaka till Björkis, han har avbrutit en segling som inte blev av. Och igår kom Tommie, från Luleå och ska stanna över helgen. Vår långhelg började med en middag hos Onekel men tyvärr så hade Onkel stukat foten påväg hem från jobbet så han blir inte med på "toppturshelgen". Johan och Tommie packade bilen full av prylar, tält, sovsäckar, mat och topptursutrustning. De åkte till Skjomen, en jättefin dal som ligger söder om Narvik. Förhoppningsvis erbjuder Norge fint väder och bra tillgång på snö, för då kan de genomföra hela helgen med turer och tältning. Jag och Signe ska vara i Björkliden hela helgen, vi ska försöka vara ute och kanske korta turer till Silverfallet och Noulja beroende av vädret!

Här är en länk till bilder på Skjomdalen!

http://www.google.se/search?q=bilder+skjomen&hl=sv&rlz=1T4HPEB_svSE238SE239&prmd=ivns&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=uKjoTZG2GMaA-wbjg5jpDw&ved=0CCEQsAQ&biw=1259&bih=524