Vasaloppet-check

Om man tycker om träning och att röra på sig så tycker jag Vasaloppet är en självklarhet. Det är ett spektakel utöver det vanliga, 16000 skidåkare som rent logistiskt ska transporteras med buss från Mora-Sälen, därifrån på egen hend på skidor tillbaka till Mora med sju vätskekontroller, alla ska transporteras till Moraparken eller dyl för dusch och mat och därefter tillbaka till Mora. Skidor och ombyte ska tas omhand, förvaras medans åkarna åker och därefter delas ut. Ett helt otroligt arrangemang där de flesta detaljerna sitter som ett smäck.

Vi lämnade Signe i stugan med Farmor och Farfar efter herrarnas stafett i fredags. Det var otroligt känsloladdat att lämna henne och jag var väldigt ledsen att lämna henne trots att jag inte hade några som helst tvivel på att Ingrid och Ola skulle fixa det med bravur men så är det väl att lämna bort sitt barn för första gången.

I Mora så mötte vi upp Micke och Johanna, våra Vasaloppskompisar och checkade in hemma hos ett Morapar som hyrde ut varenda vrå i sitt hem. Jag och Johan som i deras dubbelsäng och de sov i husvagnen. Alla kände sig hemma på direkten och vi lagade pasta på kvällen.
Under lördagen var det dags att ta sig in till målområdet och mässhallen för att köpa sportdryck, energikakor och energigel för att överleva vasan. Vi hämtade ut nummerlappar och åt pastalunch. Tom i nummerlappsutdelningen var de otroligt förberedda, Micke och Johanna hade skrivit fel och skulle hämta ut nummerlapparna i Sälen istället, inga problem, 2 h senare var nummerlapparna i Mora!
På kvällen så åt vi återigen pasta, drack kolhydratladdning och pratade taktik. Det blev en tidig kväll kväll då klockan skulle ringa 02:50.
02:50 ringde klockan, i snabbt tempo avverkade frukosten, påklädning, blanda sportdryck och packa in i bilen. Vi tog oss ner till Mora och parkerade där och tog Vasalppsbussarna till Sälen. Alla vi tre som aldrig åkt Vasan undrade varför Johan stressade så, men snart förstod vi. Det hela går ju ut på att stå i kö till allting. När vi väl var i Sälen så lämnade vi in duschgrejerna, stod i kö för att komma in i startfållorna och hinna gå på toa. Även om vi åkte med de första bussarna från Mora så fick vi alla plats i bakre delen av respektiv led.

Så hur gick det då?

Starten var något över det vanliga, 16000 skidåkare som startade vid samma tidpunkt. När vårt startled fick åka så stakade jag allt vad jag hade och ändå hängde jag inte med, dåligt glid, typiskt. Efter 400 meter kommer den "första backen", där blev det förstås kö och innan man kom till första kontrollen så tog det sin lilla tid. Efter en mil såg hade vi lite olika tider beroende på startled.

Sexan-Johan- 1:11:00
Sjuan-Jag- 1:26:00
Åttan-Micke- 1:40:00
Nian-Johanna- 1:42:00
Tian- 1:47:00

Så ni ser, det skiljer sig lite på vilket startled man hade, troligtvis så gjorde Micke en ganska dålig start eller Johanna ett bra!?
Jag hade som sagt dåligt glid, så också Johan men jag stakade på och det kändes som alla, verkligen alla gled om mig. Men jag tänkte att jag kan ju inte bryta så det är ju bara att bita ihop. Jag passerade Mångsbodarna och när jag skulle åkar "ner" till Risbergs kontroll så ropade plötsligt någon i publiken, BROMSA. Jag la ut ena skidan bredvid spåret för att inte köra på den som trillat framför mig. Men killen bakom hann inte bromsa utan for in i mig och jag föll i ett virrvarr. Det blev lite dominoeffekt så totalt så föll säkert 6-7 stycken. Men det gick bra för mig och för de andra också för den delen. Jag passerade Risberg och kom senare till Evertsberg då var jag lite sur över mitt dåliga glid så jag tog det lugnt, gick på toa, mumsade bullar och drack sportdryck. Jag tog också ipren mot min onda armbåde som gjorde riktigt ont. Tyckte lite synd om mig själv och åkte vidare. När jag kom till Oxberg och det "bara" var 28 km kvar så hände något, jag fick grymt glid. Då kom krafterna tillbaka och jag åkte fortare än jag någonsin kunde tro att jag kunde och spurtade om 50 tjejer på de kilometrarna och uppskattningsvis 1000 killar, jag var grym!
Jag stakade i mål på otroliga 8:59:09, jag är galet nöjd och trodde aldrig i mitt liv att jag kunde åka så fort men det gjorde jag, under nio timmar, det kan jag leva på länge.

Johan åkte på 7:52:00 och var ganska nöjd men hade hoppats på under 7:30:00 men han fick aldrig känna på det fantastiska glidet jag "fick" i Oxberg.
Hanna åkte så bra, jag är så imponerad. Hon har aldrig tränat långdistans men åkt Vasan på 10:10:00, helt fantastiskt. Det är en riktig prestation och det är henne jag är mest stolt över, vilken tjej!
Micke startade i ett startled bakom mig och vi åkte exakt jämt, var på varje kontroll tillsammans, gick i mål med två minuters mellanrum men såg aldrig skymten av varandra. Johanna var nöjd och var superduktig hon med, gick i mål på 9:39.

Nu är vi tillbaka i Tännäs, myser med Signe och ser fram emot en skön bastu och en god middag med våra hjältar. Ingrid och Ola!
Ni minns väl kanske att vi skrev att vi var lite risiga, det visade sig vara någon typ av magsjuka. Jag hade ingen aptit innan Vasan och det jag lyckades peta i mig kom ut illa kvickt. Ingrid och Ola blev dessvärre smittade och har varit risiga när vi varit borta men hållit skeppet flytande iaf.

Tack alla som hört av sig med uppmuntrande ord efter vårt Vasalopp, det värmer att så många följt oss!