Vi tränar dagligen på att veta var lampan är, det går ibland men oftast inte. Hon vet att hon ska titta på något men är inte säker på vad det är. Däremot så har hon blivit en hejjare på att klappa händerna, när man sjunger så klappar hon händera. Och till Moster i Usa, Emmas stora förtjusning så skiner hon upp och klappar händerna när man ropar "Yehy" så det får de göra när Emma kommer till Kiruna. Förrutom att kunna klappa händerna så försöker hon härma rörelser, hon lyckas att klappa på bordet men handflatan och så vinkar hon när man själv vinkar. Signe har också blivit jätteduktig på att ställa sig upp, hon ställer sig även mot plana ytor såsom köksluckor. Hon går längs med möbler, dock så går det långsamt fortfarande men snabbare för varje dag. Hon har blivit mycket stadigare när hon står och håller bara med en hand men står stadigt i alla fall.
Signe har två favoritböcker, Kul med ljud-Grr eller Muu. Det är knappar man ska trycka på och i den förstnämda är det ljud från djur i djungeln och den sista från djur på bondgård. Signe sitter och lyssnar och försöker trycka på knapparna vilket hon inte klarar av ännu. Men hon blir så uppspelt av alla ljud och försöker härma dem, populärast är tuppen, elefanten och apan!
Vi är fortfarande i stugan och tar det lugnt på dagarna. Signe har det lite kämpigt under nätterna, det är lite torr luft i stugan så hennes näsa blir helt täppt. Nätterna innan inatt så har det inte varit helt tätt utan det har hjälp när hon sovit nära mig. Men inatt gick det inte alls, trots nässug så var det svårt att sova så vi fick sova i storstugan någon timma, detta skapar väldigt trötta föräldrar. Men det är tur att vi är lediga så vi bara kan ta det lugnt under dagarna!
söndag 27 mars 2011
lördag 26 mars 2011
Storlien, förra helgen, nu i stugan!
Förra helgen var vi i Storlien och träffade familjen Roth. Calle är från Vejbystrand och det är därifrån Johan känner honom. De har två barn, Ludvig 4 år och Alfred 14 månader. Det var roligt att träffa dem, det var bara Ludvig som fanns sist vi såg dem. Vi gick på tur bakom deras stuga båda dagarna, Signe fick sova i pulkan och det tycker hon är väldigt skönt. I Söndags så åkte Johan och Calle Storlirennet som är ett lopp som gick från Storlien till Meråker i Norge. 36 km, Johan skejtade och Kalle åkte klassiskt. Det var superfint väder, medvind och Johan var ganska nöjd med sin prestation. Därefter så var det bara hemresa och Signe skötte sig exemplariskt!
I Måndags så hade jag och Signe avslutning på Öppna Förskolan, det var sista gången vi har möjlighet att vara där. Katta/Kian, Eva-Lena/John, Jenny/Melvin, Isse/Carro och Agneta/Betty var där. Det var lite sorgligt för jag fröknippar min Mammaledighet mycket med dessa träffar. Det har varit roligt och nyttigt, bytt erfarenheter och haft det lite som på "Solsidan", jämfört barnen men det har varit ganska opretantiöst. Vi hade med oss fika och bjöd även andra som var där samt fröknarna!
Signe tycker det har varit jätteroligt att vara där, hon älskar ju sångstunderna, klappar händerna och dansar. När vi leker i lekrummet så leker Signe oftast på egen hand, hon sitter sällan mitt bland alla barnen utan gillar mer att leka på större ytor med få leksaker. Vi kommer att sakna Öppna förskolan jättemycket men vi ska försöka träffa Mammor och Barn i Kiruna också!
På måndag kom också Moster Ida, Ida är ju Signes "Plastmoster" som bor i Strömsund. Vi mös hemma hela kvällen, åt god middag och supergoda ostar som Ida hade med sig från sin resa till Schweiz, mums. Ida stannade över natten så på tisdagen gick vi ner på stan och åt lunch med Agneta och Betty, alltid lika roligt att träffa dem. Resterande tid av tisdagen så försökte vi packa lite i lägenheten. I onsdags eftermiddag packade vi bilen och åkte till stugan i Tännäs. Här mötte vi upp Alex, Yvonne och fantastiskt söta Emil. Emil är 2,5 månad och är så liten och söt, han ler med hela kroppen och visar verkligen när han blir glad, gullunge.
I dagarna som gått har vi varit på tur i omgivningarna, myst i stugan, fikat i Funäsdalen och ätit god mat. Dagarna som återstår kommer nog se lika ut förrutom att Alex och Johan ska dra in el och inreda vallaboden, mest Alex kanske....
I Måndags så hade jag och Signe avslutning på Öppna Förskolan, det var sista gången vi har möjlighet att vara där. Katta/Kian, Eva-Lena/John, Jenny/Melvin, Isse/Carro och Agneta/Betty var där. Det var lite sorgligt för jag fröknippar min Mammaledighet mycket med dessa träffar. Det har varit roligt och nyttigt, bytt erfarenheter och haft det lite som på "Solsidan", jämfört barnen men det har varit ganska opretantiöst. Vi hade med oss fika och bjöd även andra som var där samt fröknarna!
Signe tycker det har varit jätteroligt att vara där, hon älskar ju sångstunderna, klappar händerna och dansar. När vi leker i lekrummet så leker Signe oftast på egen hand, hon sitter sällan mitt bland alla barnen utan gillar mer att leka på större ytor med få leksaker. Vi kommer att sakna Öppna förskolan jättemycket men vi ska försöka träffa Mammor och Barn i Kiruna också!
På måndag kom också Moster Ida, Ida är ju Signes "Plastmoster" som bor i Strömsund. Vi mös hemma hela kvällen, åt god middag och supergoda ostar som Ida hade med sig från sin resa till Schweiz, mums. Ida stannade över natten så på tisdagen gick vi ner på stan och åt lunch med Agneta och Betty, alltid lika roligt att träffa dem. Resterande tid av tisdagen så försökte vi packa lite i lägenheten. I onsdags eftermiddag packade vi bilen och åkte till stugan i Tännäs. Här mötte vi upp Alex, Yvonne och fantastiskt söta Emil. Emil är 2,5 månad och är så liten och söt, han ler med hela kroppen och visar verkligen när han blir glad, gullunge.
I dagarna som gått har vi varit på tur i omgivningarna, myst i stugan, fikat i Funäsdalen och ätit god mat. Dagarna som återstår kommer nog se lika ut förrutom att Alex och Johan ska dra in el och inreda vallaboden, mest Alex kanske....
fredag 18 mars 2011
Tiden går fort...
Signe och Betty har åkt långfärdsskridskor, roligt tycker de båda!
Signe äter själv, jätteduktig!
Bästisarna Signe och Betty leker gärna bredvid varandra!
Signe har ingen gåvagn ännu men det går utmärkt med att gå med babygymmet!
Tiden går så himla fort och vi har fullt upp hela tiden. I helgen som var så var jag i Stockholm och Johan och Signe var i Duved tillsammans med Edith och Johan F.
Johan och Signe hade det jättebra i Duved i helgen och myste med Edith och Johan. De ägnade helgen åt lek i stugan, turåkning i Ullådalen, världscup i puckelpist och lunch på byn.
Jag var och hälsade på Morbror Joakim och Philip i Stockholm. I fredags träffade jag Maria och Maya samt Anna och Vilma. Det var så roligt att träffa alla tjejerna, Maya har hunnit bli 5 månader och är stora tjejen och Vilma är redan 3 månader men är en liten tjej på fem kilo. Vi surrade en massa och det märktes att mycket hänt sedan vi setts och att vi har det bästa i världen gemensamt, barnen.
På kvällarna så åt vi middag tillsammans, Joakim, Philip och jag. Tyvärr så jobbade Philip hela helgen men det var kul att ses under kvällarna. Vi var på Schlagerfest hon en kompis till grabbarna, jätteroligt! I söndags träffade jag Eric för en fika och därefter begav dig sig hemåt Östersund, som jag längtade hela söndagen! Det var roligt att vara iväg och jag saknade Signe otroligt mycket men kunde ändå njuta av helgen, precis som det ska vara.
I veckan så har vi träffat kompisar, packat lite och åkt långfärdsskridskor. En jättebra vecka som vanligt!
Signe har lärt sig klappa händerna, igår vid matbordet så gick det lite trögt med maten så vi sjöng lite och klappade händerna. Och då försökte hon med och det tom låter, så roligt. Nu när vi sjunger "Klappa händerna när du är riktigt glad" så klappar hon med, så duktig!
torsdag 10 mars 2011
Signe 9 månader
Då har det hunnit gå en månad till, Signe är 9 månader idag. Det har hänt otroligt mycket de senaste veckorna. Hon är väldigt medveten och lyssnar mycket på vad man säjer och ser på vad man gör.
I fredags så reste sig Signe mot en flyttkartong i Stugan, det var inte första gången men hon gick flera steg längs kartongen till en bänk där hon råkade slå ner ett fat som gick sönder, oooops!
I fredags så "lekte" Signe också Tittut med Farmor, på egen hand bakom sin alfonsbok. I måndags förmiddag efter att hon sovit ute så satt hon i Johans famn. Hon satte båda händerna bakom nacken precis som Farfar. Hon tittade på alla och fnissade och tyckte det var roligt. I går morse så hade vi Pricken, Tobias på besök över natten, han satt och lutade huvudet mot sin hand och Signe gjorde likadant.
Signe är snabb på sin hasstil och vet verkligen vart hon vill. Är toadörren öppen så är hon snabb dit, ett outforskat rum!
I morgon åker jag till Stockholm över helgen, utan Johan och Signe. Känns roligt att träffa Joakim och Philip samt några kompisar. Det känns också roligt att Johan och Signe äntligen får en egen helt, utan mig!
I fredags så reste sig Signe mot en flyttkartong i Stugan, det var inte första gången men hon gick flera steg längs kartongen till en bänk där hon råkade slå ner ett fat som gick sönder, oooops!
I fredags så "lekte" Signe också Tittut med Farmor, på egen hand bakom sin alfonsbok. I måndags förmiddag efter att hon sovit ute så satt hon i Johans famn. Hon satte båda händerna bakom nacken precis som Farfar. Hon tittade på alla och fnissade och tyckte det var roligt. I går morse så hade vi Pricken, Tobias på besök över natten, han satt och lutade huvudet mot sin hand och Signe gjorde likadant.
Signe är snabb på sin hasstil och vet verkligen vart hon vill. Är toadörren öppen så är hon snabb dit, ett outforskat rum!
I morgon åker jag till Stockholm över helgen, utan Johan och Signe. Känns roligt att träffa Joakim och Philip samt några kompisar. Det känns också roligt att Johan och Signe äntligen får en egen helt, utan mig!
måndag 7 mars 2011
Vasaloppet-check
Om man tycker om träning och att röra på sig så tycker jag Vasaloppet är en självklarhet. Det är ett spektakel utöver det vanliga, 16000 skidåkare som rent logistiskt ska transporteras med buss från Mora-Sälen, därifrån på egen hend på skidor tillbaka till Mora med sju vätskekontroller, alla ska transporteras till Moraparken eller dyl för dusch och mat och därefter tillbaka till Mora. Skidor och ombyte ska tas omhand, förvaras medans åkarna åker och därefter delas ut. Ett helt otroligt arrangemang där de flesta detaljerna sitter som ett smäck.
Vi lämnade Signe i stugan med Farmor och Farfar efter herrarnas stafett i fredags. Det var otroligt känsloladdat att lämna henne och jag var väldigt ledsen att lämna henne trots att jag inte hade några som helst tvivel på att Ingrid och Ola skulle fixa det med bravur men så är det väl att lämna bort sitt barn för första gången.
I Mora så mötte vi upp Micke och Johanna, våra Vasaloppskompisar och checkade in hemma hos ett Morapar som hyrde ut varenda vrå i sitt hem. Jag och Johan som i deras dubbelsäng och de sov i husvagnen. Alla kände sig hemma på direkten och vi lagade pasta på kvällen.
Under lördagen var det dags att ta sig in till målområdet och mässhallen för att köpa sportdryck, energikakor och energigel för att överleva vasan. Vi hämtade ut nummerlappar och åt pastalunch. Tom i nummerlappsutdelningen var de otroligt förberedda, Micke och Johanna hade skrivit fel och skulle hämta ut nummerlapparna i Sälen istället, inga problem, 2 h senare var nummerlapparna i Mora!
På kvällen så åt vi återigen pasta, drack kolhydratladdning och pratade taktik. Det blev en tidig kväll kväll då klockan skulle ringa 02:50.
02:50 ringde klockan, i snabbt tempo avverkade frukosten, påklädning, blanda sportdryck och packa in i bilen. Vi tog oss ner till Mora och parkerade där och tog Vasalppsbussarna till Sälen. Alla vi tre som aldrig åkt Vasan undrade varför Johan stressade så, men snart förstod vi. Det hela går ju ut på att stå i kö till allting. När vi väl var i Sälen så lämnade vi in duschgrejerna, stod i kö för att komma in i startfållorna och hinna gå på toa. Även om vi åkte med de första bussarna från Mora så fick vi alla plats i bakre delen av respektiv led.
Så hur gick det då?
Starten var något över det vanliga, 16000 skidåkare som startade vid samma tidpunkt. När vårt startled fick åka så stakade jag allt vad jag hade och ändå hängde jag inte med, dåligt glid, typiskt. Efter 400 meter kommer den "första backen", där blev det förstås kö och innan man kom till första kontrollen så tog det sin lilla tid. Efter en mil såg hade vi lite olika tider beroende på startled.
Sexan-Johan- 1:11:00
Sjuan-Jag- 1:26:00
Åttan-Micke- 1:40:00
Nian-Johanna- 1:42:00
Tian- 1:47:00
Så ni ser, det skiljer sig lite på vilket startled man hade, troligtvis så gjorde Micke en ganska dålig start eller Johanna ett bra!?
Jag hade som sagt dåligt glid, så också Johan men jag stakade på och det kändes som alla, verkligen alla gled om mig. Men jag tänkte att jag kan ju inte bryta så det är ju bara att bita ihop. Jag passerade Mångsbodarna och när jag skulle åkar "ner" till Risbergs kontroll så ropade plötsligt någon i publiken, BROMSA. Jag la ut ena skidan bredvid spåret för att inte köra på den som trillat framför mig. Men killen bakom hann inte bromsa utan for in i mig och jag föll i ett virrvarr. Det blev lite dominoeffekt så totalt så föll säkert 6-7 stycken. Men det gick bra för mig och för de andra också för den delen. Jag passerade Risberg och kom senare till Evertsberg då var jag lite sur över mitt dåliga glid så jag tog det lugnt, gick på toa, mumsade bullar och drack sportdryck. Jag tog också ipren mot min onda armbåde som gjorde riktigt ont. Tyckte lite synd om mig själv och åkte vidare. När jag kom till Oxberg och det "bara" var 28 km kvar så hände något, jag fick grymt glid. Då kom krafterna tillbaka och jag åkte fortare än jag någonsin kunde tro att jag kunde och spurtade om 50 tjejer på de kilometrarna och uppskattningsvis 1000 killar, jag var grym!
Jag stakade i mål på otroliga 8:59:09, jag är galet nöjd och trodde aldrig i mitt liv att jag kunde åka så fort men det gjorde jag, under nio timmar, det kan jag leva på länge.
Johan åkte på 7:52:00 och var ganska nöjd men hade hoppats på under 7:30:00 men han fick aldrig känna på det fantastiska glidet jag "fick" i Oxberg.
Hanna åkte så bra, jag är så imponerad. Hon har aldrig tränat långdistans men åkt Vasan på 10:10:00, helt fantastiskt. Det är en riktig prestation och det är henne jag är mest stolt över, vilken tjej!
Micke startade i ett startled bakom mig och vi åkte exakt jämt, var på varje kontroll tillsammans, gick i mål med två minuters mellanrum men såg aldrig skymten av varandra. Johanna var nöjd och var superduktig hon med, gick i mål på 9:39.
Nu är vi tillbaka i Tännäs, myser med Signe och ser fram emot en skön bastu och en god middag med våra hjältar. Ingrid och Ola!
Ni minns väl kanske att vi skrev att vi var lite risiga, det visade sig vara någon typ av magsjuka. Jag hade ingen aptit innan Vasan och det jag lyckades peta i mig kom ut illa kvickt. Ingrid och Ola blev dessvärre smittade och har varit risiga när vi varit borta men hållit skeppet flytande iaf.
Tack alla som hört av sig med uppmuntrande ord efter vårt Vasalopp, det värmer att så många följt oss!
Vi lämnade Signe i stugan med Farmor och Farfar efter herrarnas stafett i fredags. Det var otroligt känsloladdat att lämna henne och jag var väldigt ledsen att lämna henne trots att jag inte hade några som helst tvivel på att Ingrid och Ola skulle fixa det med bravur men så är det väl att lämna bort sitt barn för första gången.
I Mora så mötte vi upp Micke och Johanna, våra Vasaloppskompisar och checkade in hemma hos ett Morapar som hyrde ut varenda vrå i sitt hem. Jag och Johan som i deras dubbelsäng och de sov i husvagnen. Alla kände sig hemma på direkten och vi lagade pasta på kvällen.
Under lördagen var det dags att ta sig in till målområdet och mässhallen för att köpa sportdryck, energikakor och energigel för att överleva vasan. Vi hämtade ut nummerlappar och åt pastalunch. Tom i nummerlappsutdelningen var de otroligt förberedda, Micke och Johanna hade skrivit fel och skulle hämta ut nummerlapparna i Sälen istället, inga problem, 2 h senare var nummerlapparna i Mora!
På kvällen så åt vi återigen pasta, drack kolhydratladdning och pratade taktik. Det blev en tidig kväll kväll då klockan skulle ringa 02:50.
02:50 ringde klockan, i snabbt tempo avverkade frukosten, påklädning, blanda sportdryck och packa in i bilen. Vi tog oss ner till Mora och parkerade där och tog Vasalppsbussarna till Sälen. Alla vi tre som aldrig åkt Vasan undrade varför Johan stressade så, men snart förstod vi. Det hela går ju ut på att stå i kö till allting. När vi väl var i Sälen så lämnade vi in duschgrejerna, stod i kö för att komma in i startfållorna och hinna gå på toa. Även om vi åkte med de första bussarna från Mora så fick vi alla plats i bakre delen av respektiv led.
Så hur gick det då?
Starten var något över det vanliga, 16000 skidåkare som startade vid samma tidpunkt. När vårt startled fick åka så stakade jag allt vad jag hade och ändå hängde jag inte med, dåligt glid, typiskt. Efter 400 meter kommer den "första backen", där blev det förstås kö och innan man kom till första kontrollen så tog det sin lilla tid. Efter en mil såg hade vi lite olika tider beroende på startled.
Sexan-Johan- 1:11:00
Sjuan-Jag- 1:26:00
Åttan-Micke- 1:40:00
Nian-Johanna- 1:42:00
Tian- 1:47:00
Så ni ser, det skiljer sig lite på vilket startled man hade, troligtvis så gjorde Micke en ganska dålig start eller Johanna ett bra!?
Jag hade som sagt dåligt glid, så också Johan men jag stakade på och det kändes som alla, verkligen alla gled om mig. Men jag tänkte att jag kan ju inte bryta så det är ju bara att bita ihop. Jag passerade Mångsbodarna och när jag skulle åkar "ner" till Risbergs kontroll så ropade plötsligt någon i publiken, BROMSA. Jag la ut ena skidan bredvid spåret för att inte köra på den som trillat framför mig. Men killen bakom hann inte bromsa utan for in i mig och jag föll i ett virrvarr. Det blev lite dominoeffekt så totalt så föll säkert 6-7 stycken. Men det gick bra för mig och för de andra också för den delen. Jag passerade Risberg och kom senare till Evertsberg då var jag lite sur över mitt dåliga glid så jag tog det lugnt, gick på toa, mumsade bullar och drack sportdryck. Jag tog också ipren mot min onda armbåde som gjorde riktigt ont. Tyckte lite synd om mig själv och åkte vidare. När jag kom till Oxberg och det "bara" var 28 km kvar så hände något, jag fick grymt glid. Då kom krafterna tillbaka och jag åkte fortare än jag någonsin kunde tro att jag kunde och spurtade om 50 tjejer på de kilometrarna och uppskattningsvis 1000 killar, jag var grym!
Jag stakade i mål på otroliga 8:59:09, jag är galet nöjd och trodde aldrig i mitt liv att jag kunde åka så fort men det gjorde jag, under nio timmar, det kan jag leva på länge.
Johan åkte på 7:52:00 och var ganska nöjd men hade hoppats på under 7:30:00 men han fick aldrig känna på det fantastiska glidet jag "fick" i Oxberg.
Hanna åkte så bra, jag är så imponerad. Hon har aldrig tränat långdistans men åkt Vasan på 10:10:00, helt fantastiskt. Det är en riktig prestation och det är henne jag är mest stolt över, vilken tjej!
Micke startade i ett startled bakom mig och vi åkte exakt jämt, var på varje kontroll tillsammans, gick i mål med två minuters mellanrum men såg aldrig skymten av varandra. Johanna var nöjd och var superduktig hon med, gick i mål på 9:39.
Nu är vi tillbaka i Tännäs, myser med Signe och ser fram emot en skön bastu och en god middag med våra hjältar. Ingrid och Ola!
Ni minns väl kanske att vi skrev att vi var lite risiga, det visade sig vara någon typ av magsjuka. Jag hade ingen aptit innan Vasan och det jag lyckades peta i mig kom ut illa kvickt. Ingrid och Ola blev dessvärre smittade och har varit risiga när vi varit borta men hållit skeppet flytande iaf.
Tack alla som hört av sig med uppmuntrande ord efter vårt Vasalopp, det värmer att så många följt oss!
torsdag 3 mars 2011
Förberedelser inför Vasaloppet
I går var jag och Signe och mötte upp Agneta och Betty. Bettys Pappa, Andreas var så himla snäll och lånade ut sina långfärdsskridskor till mig. Vi träffades i badhusparken där vi satte på oss skridskorna och skejtade ut på storsjön. Det är så fint ordnat i Badhusparken, trots att det var mitt på dagen på en onsdag så var det fullt med folk. Skolor, förskolor, pensionärer, studenter, mammalediga och pappalediga. Fantastiskt väder med strålande sol, -2 grader och ingen vind!
I morse så packade vi bilen med vasaloppssaker och Signes grejer inför den stora Vasaloppshelgen. Vi kom iväg i bra tid, vid tiotiden. Signe sov en stund och hon fick lite mellis i bilen för hon stod inte ut att vänta en halvtimme innan vi kom till Vemdalen. Där åt vi lunch på Högfjällshotellet, helt ok men ingen superupplevelse men helt ok. Johan är lite risig, mår illa och har frossa så det blev ingen lunch för honom. Därefter så körde jag med två sovande i baksätet, till Tännäs kom vi vid halvtretiden. Farmor och Farfar kom vid sextiden och ikväll har vi ätit pasta och druckigt ett gott glas vin, bra uppladdning inför Vasan.
I morgon bär det av till Mora, lite nervös är jag men har kommit av mig lite nu när Johan är risig och jag hoppas för allt i världen att han inte blir sämre och att jag inte blir risig jag med!
Signe kommer att mysa med Farmor och Farfar i flera dagar och flera nätter. Känns lite nervöst att lämna henne!
I morse så packade vi bilen med vasaloppssaker och Signes grejer inför den stora Vasaloppshelgen. Vi kom iväg i bra tid, vid tiotiden. Signe sov en stund och hon fick lite mellis i bilen för hon stod inte ut att vänta en halvtimme innan vi kom till Vemdalen. Där åt vi lunch på Högfjällshotellet, helt ok men ingen superupplevelse men helt ok. Johan är lite risig, mår illa och har frossa så det blev ingen lunch för honom. Därefter så körde jag med två sovande i baksätet, till Tännäs kom vi vid halvtretiden. Farmor och Farfar kom vid sextiden och ikväll har vi ätit pasta och druckigt ett gott glas vin, bra uppladdning inför Vasan.
I morgon bär det av till Mora, lite nervös är jag men har kommit av mig lite nu när Johan är risig och jag hoppas för allt i världen att han inte blir sämre och att jag inte blir risig jag med!
Signe kommer att mysa med Farmor och Farfar i flera dagar och flera nätter. Känns lite nervöst att lämna henne!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)