Babyblues....

Jag läste i en av tidningarna vi fick med oss från BB att det är vanligare bland "äldre" försföderskor med Babyblues. Jag tror att jag kan definiera min känslomässiga bergodalbana med lite förändringskräck och prestationsångest. I slutet av förra veckan när Signe var 1 vecka och drygt en vecka så hade dittills amningen fungerat bra och mjölken runnit till, hon sov kanske inte så bra på nätterna men vi kämpade på tillsammans. Prestationsångesten med att bli en bra Mamma som kan amma sitt barn, omtanken om Johan och sömnbris resulterade i en massa gråt och tandagnissel. Men med några nätters bra sömn då Signe sov bra på nätterna med bara 3 amningar så vände det. Jag kände mig utvilad, tog hand om pigan, amningen började fungera bra igen och Johan fick tid för att träna vilket är viktigt för mig.

Igår var vi i Kiruna på BVC och Signe hade vuxit som hon ska på en veckan + 250 gr vilket är jättebra då det är vanligt att växa mellan 150-200 gr i veckan i hennes ålder. Min Mormor, Mommo Birgitta bjöd på Klimp och fläsk hos hennes särbo Evert. Jättegott och hon fick för första gången se sitt fjärde barnbarnsbarn. Vi gjorde många saker för första gången med Pigan, lunchade på stan, handlade på Coop, var på BVC och på släktmiddag. Allt gick bara bra så nu har vi nya ambitioner att ta oss ut i världen jag och Signe själva nu när Pappa har börjat jobba.

Det kändes inte alls bra i slutet av förra veckan att Johan skulle börja jobba dennav vecka men idag känns det jättebra. Jag sov till halv tio och hann göra mig i ordning innan han gick och jobbade så vi hade bra förutsättningar för en lyckad första dag på egen hand. Det har ösregnat och är +5 grader så vi tog bilen till Hotellet för att äta lunch med Pappa, Pär och Marie. Jättetrevligt och ammade för andra gången på Hotellet och bytte blöja på första allmänna toaletten förutom på ett sjukhus. Så nu börjar det verkligen ta form och vi kan snart göra utflykter på egen hand!