Mjölkstockning med feber

Eftermiddagen och kvällen igår så gjorde mjölkstockning sig påmind, jag började få frossa och lite senare feber. Jag som inte haft feber sedan jag var barn så jag tyckte väldigt synd om mig själv. Signe var otroligt duktig och försökte hjälpa Mamma så gott hon kunde genom att amma det onda bröstet flera gånger och ganska mycket varje gång. Gick och la mig tigit och Signe sov hela 5 h i streck i vardagsrummet med sin Pappa så jag fick sova ordentligt. Vaknade med feber och huvudvärk men som den fantastiska dotter man har så hjälpte hon Mamma idag också så nu har det nog släppt och febern börjar lägga sig.

Idag så kom min Faster Kicki och hennes två barn Tilda och Alfred samt min Farmor Vega. De lagade lunch och tittade till lilltjejen ett par timmar. Signe hade svårt att sova när det var mycket liv och rörelse så hon tar igen sig nu och ligger och snusar i sin vagga. Jag tar det lugnt och hoppas att febern ska släppa helt så jag kan piggna till igen.

Vi ser mycket fram emot att Farmor ska komma på besök i morgon!

Vardagen knackar på...

Under söndagen var Johan också ledig och vi kunde ta det lugnt hela dagen. Vi tog en promenad upp till Hotellet där vi träffade på Andreas och Ebbe (4 år). Vi tog en kaffe tillsammans och spenderade någon timme däruppe. Eftersom det är starten för åtteondelsfinalerna så spenderades många timmar framför fotbollen med sällskap av Pär och Marie. Signe sover och äter jättebra under nätterna och förmiddagarna men vill vara lite mer vaken på kvällen än vad hon egentligen orkar. Var vaken många timmar även denna kvällen men det gick bra och jag somnade med henne redan kl. 10

Måndagen så jobbade jag och Johan några timmar båda två, jag introducerade Marie som ska göra delar av mina arbetsuppgifter medan jag är ledig så Signe fick känna på atmosfären på Kontoret. Johan fortsatte att jobba och vi gick hem. Frida som är sjukgymnas kom förbi på kvällen för att visa lite övningar för mig och hjälpte även Johan med sitt "hopparknä" så nu ska jag börja träna lite smått och förhoppningsvis blir Johans knä bra. Signe ville vara vaken lite även denna kvällen men hennes perioder av missnöjdhet verkar bli kortare och kortare, får se hur det går ikväll.

Idag har vi varit på promenad med Frida upp till Hotellet där vi åt lunch med Johan och tog en kaffe med några andra. Jättetrevligt att komma upp dit för att träffa på lite andra människor. Nu så är vi hemma igen och Signe sover utomhus, har idag börjat använda myggnätet då det är lite flygfän (mygg) som är blodtörstiga. Nu ska vi försöka hitta hantverkare i Östersund som vill renover i vår lägenhet, det verkar bli lite svårt men jag hoppas att de kan göra det ganska snart, eller tidigt i höst!

Idag så har

Midsommardagen

Vi sov hos Morfar/Pappa i ett annars tomt hus, jag fick lite sovmorgon (som vanligt !) och vi alla var vaken vid tio. Vi åt frukost och funderade lite på vad vi skulle hitta på under dagen. Solen sken i Kiruna men med lite moln på himlen, det var fortfarande ganska varmt så vi passade på att ta en promenad i stan där det finns lite större utbud på barnvagnspromenader än i Björkliden. Vi gick ned mot stan för att försöka hitta något som var öppet så vi kunde få oss en glass men Kiruna en Midsommardag så är ingenting öppet så vi fick gå till OKQ8 för att få oss en glass. Detta visar verkligen hur tråkig Kiruna är under sommaren!

Vi var tillbaka i Björkliden under eftermiddagen och under kvällen bjöd vi Pär och Marie på middag, sippade några få klunkar Amarone Tomassi, jättegott till entrecoten och nypotatisen. Efter middagen så firade vi Signe med lite Cognac, mest de andra men jag smakade några droppar Grönstedts Extra. En väldigt lyckad kväll trots att Signe var vaken och väldigt missnöjd mest hela kvällen, men hon är ju världens finaste i alla fall!

Midsommar

Vi firade midsommar i Jukkasjärvi med stor sillunch på Värdshuset på Icehotel med Morfar/Pappa, Annika, Sofia, Micke, Ida, Emma, Hanna, Jojje, Siri, Aksel, Pontus och Robin. På Hembygdsgården så var det ponnyridning och resning av midsommarstången vilket vi missade men inte med så stor sorg då vi vet att det kommer fler midsommaraftnar.
Från Jukkasjärvi åkte vi till Hanna och Jojje där vi grillade och åt nypotatis från Bjäre, jättegott och jättetrevligt. Vi hade lämnat bilen hemma hos Pappa och promenerade till Hanna så att Signe kunde somna i mjukliften och fick åka i den hem senare på kvällen. Det var en varm midsommar med 20 grader och växlande på dagen men det var också varmt på kvällen/natten när vi promenerade hem. En väldigt lyckad midsommar i Jukkas och Kiruna.

Signe 2 veckor

Idag så "fyller" Signe 2 veckor, det är alltså 2 veckor sedan hon kom till oss och det är de mest händelsefyllda tiden i mitt liv. Allt börjar verkligen trilla på plats och Signe har sovit alla nätter den senaste veckan så hon har en utvilad Mamma och Pappa.

Igår så var jag och Signe i Kiruna på egen hand, spännande. Vi mötte Moster Emma som kom hem från USA och Los Angeles. Vi har inte träffat henne sedan förra sommaren då hon var hemma och hälsade på sist. Nu ska hon vara hemma i 1,5 månad så vi hinner förhoppningsvis träffa henne en hel del. Vi mötte henne vid flyget och hon blev så glad att träffa alla och framförallt barnen och vår Signe. Dagen gick bara bra att vara på utflykt på egen hand och vi kom hem på kvällskvisten då Johan kommit hem från jobbet.

Idag så har vi varit på promenad med Frida upp till Hotellet, där åt vi lunch med Johan och några till. Signe hade ätit kl. 9 och 11 och inte sovit något sedan första amningen så hon var lite övertrött och med facit i hand skulle vi nog satt oss lite mer avsides så ljudnivån inte blev så hög. Nu vaknade hon innan hon hade sovit färdigt vilket blev lite ledsamt men hon somnade om igen när vi promenerade ner igen. Nu sover hon sött i vaggan så hon kan ta igen sig efter sin 3 timmar långa vakenperiod under förmiddagen!

Babyblues....

Jag läste i en av tidningarna vi fick med oss från BB att det är vanligare bland "äldre" försföderskor med Babyblues. Jag tror att jag kan definiera min känslomässiga bergodalbana med lite förändringskräck och prestationsångest. I slutet av förra veckan när Signe var 1 vecka och drygt en vecka så hade dittills amningen fungerat bra och mjölken runnit till, hon sov kanske inte så bra på nätterna men vi kämpade på tillsammans. Prestationsångesten med att bli en bra Mamma som kan amma sitt barn, omtanken om Johan och sömnbris resulterade i en massa gråt och tandagnissel. Men med några nätters bra sömn då Signe sov bra på nätterna med bara 3 amningar så vände det. Jag kände mig utvilad, tog hand om pigan, amningen började fungera bra igen och Johan fick tid för att träna vilket är viktigt för mig.

Igår var vi i Kiruna på BVC och Signe hade vuxit som hon ska på en veckan + 250 gr vilket är jättebra då det är vanligt att växa mellan 150-200 gr i veckan i hennes ålder. Min Mormor, Mommo Birgitta bjöd på Klimp och fläsk hos hennes särbo Evert. Jättegott och hon fick för första gången se sitt fjärde barnbarnsbarn. Vi gjorde många saker för första gången med Pigan, lunchade på stan, handlade på Coop, var på BVC och på släktmiddag. Allt gick bara bra så nu har vi nya ambitioner att ta oss ut i världen jag och Signe själva nu när Pappa har börjat jobba.

Det kändes inte alls bra i slutet av förra veckan att Johan skulle börja jobba dennav vecka men idag känns det jättebra. Jag sov till halv tio och hann göra mig i ordning innan han gick och jobbade så vi hade bra förutsättningar för en lyckad första dag på egen hand. Det har ösregnat och är +5 grader så vi tog bilen till Hotellet för att äta lunch med Pappa, Pär och Marie. Jättetrevligt och ammade för andra gången på Hotellet och bytte blöja på första allmänna toaletten förutom på ett sjukhus. Så nu börjar det verkligen ta form och vi kan snart göra utflykter på egen hand!

Signe Maria Andersson Dantoft

Äntligen har hon fått ett namn, världens finaste namn på världens finaste lilla tjej. Signe Maria Andersson Dantoft. Vi hade bara Signe som alternativ i när pigan var i magen men när hon väl kom ut så blev hennes far lite osäker. Eftersom namnet är efter hans farmor så blev det en liten krock när vår lilla Signe var född. Men efter några dagar så var namnet åter på favoritlistan och vi fattade beslutet att det faktiskt är en Signe.

Signe är ett fornnordiskt namn som är bildat av ordleden sig "seger" och ny. Fram till 1800-talet så användes namnet mest i Skåne men har därefter spridit sig i landet. I början av 1900-talet hörde det till de allra vanligaste flicknamnen, och namnets popularitet ökar nu åter. 31 december 2005 fanns det totalt 17 291 personer i Sverige med namnet Signe varav 8 176 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 318 flickor namnet, varav 104 fick det som tilltalsnamn.

Inget namn ännu

Vi har inte bestämt hennes namn ännu och har några namnförslag, så förhoppningsvis så är det snart bestämt:

Signe Maria
Moa Elvira
Lea Elvira

Försök till vardag

På måndag var vi på besök på MVC och barnläkaren kontrollerade Lillpigan på samma sätt som barnläkaren i Gällivare gjorde. Hon hade återhämtat sig i vikten, vägde nu 3485 gr i jämförelse med födelsevikten på 3530 gr så det skiljer bara 45 gr vilket var jättebra. Huvudomfånget var 34 cm.

Det känns väldigt nytt att göra allting som varit så enkelt och självklart innan, det tar lite längre tid och det är lite svårt att planera. Dock så känns det ju absolut inte som någonting konstigt utan det är helt fantastiskt att få ha henne hos oss!

Under tisdagen så var det dags för Pigans första tur med barnvagnen, kändes väldigt konstigt och som att vi låtsades vara föräldrar till en bebis. Vi promenerade upp till Hotellet för att visa upp henne lite, alla tyckte förstås att hon var jättefin.
Jenny Kling och Jennie Wikström var förbi på kvällen för att titta lite närmare.

Idag så har vi haft besök av Moster Sofia och kusin Ida. De var på en tur till silverfallet sedan åt vi lunch och fikade. Sedan gick vi på en promenad med vagnen till snöbaren för att komma ut lite. Jätteroligt att de kom på besök!

Nätterna med Pigan går bättre och bättre och hon sover mer och mer och somnar oftare direkt efter amningen. Håller tummarna att det ska fortsätta gå bra!

Allting nytt igen.....

Första natten hemma är avklarad vilket gick jättebra. Lillpigan valde att sova nästan hela natt förrutom mellan 4-7 då hon ammades och Johan bar henne lite. Vi tog då en sovmorgon och vaknade först halv tio, jätteskönt. Jag passade på att ta en kort promenad med Kaisa för att ge henne lite uppmärksamhet nu när allting är så nytt.
Vi väntade besök från Hanna, Jojje, Siri och Aksel och det visade sig att Mormor och Tomas och ville träffa undret. Det var lite spännande att se hur Aksel och framförallt Siri skulle möta "llillkusinen" som varit i mosters mage så länge. Båda barnen tyckte att det var superkul att titta och hålla henne. Det var roligt att se att de fina mottagandet från kusinerna. De var kvar några timmar och vi fikade och umgicks.

Krillan, Martin och Aron var förbi och tittade och var så glada.
Nils och Helena var också förbi och tittade och det är så roligt att alla är så glada.

Jag sov middag ungefär 1,5 h vilket var välbehövligt. Johan fixar och trixar, lagar mat och byte blöjor. Så skönt att vi är två!

Jag tror att jag kan skriva in mig på listan över dem som drabbats av "amningsblues" med känslosvallningar som ett tydligt tecken. Hoppas det går över snart!

Godnatt!

Världens finaste tjej kom till oss.....

Vi har inte hittat något namn som passar vår lilla tjej, det är som barnmorskan sa, det är svårt att hitta ett så fint namn så det matchar en så fin tjej. Hon vägde 3530 gr och var 51 cm lång när hon kom 100610 kl:10:50, vi stannade på förlossningsavdelningen under några timmar då det var fullt på BB-avdelningen och de väntade att några skulle åka hem så vi skulle få plats. Det var bra, Johan tog hand om lilltjejen och jag försökte att återhämta mig så jag bli mer delaktig men det tog ett par timmar innan någon som helst ork infann sig. Efter några timmar fick vi flytta till ett tillfälligt Gynrum där jag hann duscha och sätta på mig rena kläder. Efter bara en timme eller två fick vi vårt rum på BB-avdelningen, jättefint att vi kunde vara tillsammans alla tre.

Kvällen förflöt och vi försökte meddela alla via telefonsamtal,sms och mms att hon äntligen är här. Tiden gick fort och pigan sov nästan hela dagen. Vi gick och la oss men i vanlig ordning så ville pigan vara vaken mellan 24-07 som hon till viss del varit vaken i magen och nätterna innan förlossningen. Men det gick bra för jag hade en massa hormoner som snurrade i kroppen och Johan skötte blöjbyterna.

Under fredagen fick vi besök av Morfar, Annika och Petter och Pappa var märkbart rörd och väldigt stolt. Pigan fick fina sommarkläder som hon kan ha när vi besäker varmare breddgrader senare i sommar. Senare kom Birger och Ingegärd och hälsade på med stor kakbuffé och kaffe, finduk och present. Jättetrevligt och Ingebärd höll pigan under två omgångar men Birger tycker att de är svåra att hålla i de där små och det har han ju faktiskt rätt i. Jag gick och la mig för att hinna sova 2-3 h innan pigan ev. skulle vara vaken men hon sov duktigt till 4. Personalen påminde om att vi skulle amma som längst var 3-4 h. Så det var bara att hålla koll på klockan och amma henne när vi borde.

Idag så packade vi ihop våra saker och lämnade BB efter 2 dygn för att ta oss hem till Björkis. Stannade i Kiruna hos Mommo för att äta, mycket tacksam då jag är jättehungrig nu när amningen börjar komma igång. Så nu är vi här hemma, alla fyra, jättemysigt och vi är så otroligt glada och lyckliga med vår lilla familj.

Nu är hon här....

Natten mellan måndag-tisdag hade jag onda och relativt regelbundna förvärkar som avtog framåt morgonen, troligtvis gjorde jag endel av värkarbetet redan då. Hade några mer onda men mer sällan och oregelbundna under natten mellan tisdag-onsdag. Onsdag mitt på dagen började jag känna av värkarna igen men var ute och promenderade i solen, hälsade på på hotellet och åt lunch med Johan och övriga, jättetrevligt men fokus på "när ska bebisen komma". På kvällen tyckte jag att det skedde en förändring i värkens karaktär och blev ännu mera onda och började i ryggen mer än bara i mensmagen. Johan gick och la sig för att sova, han var trött. Jag skar frukt så vi skulle ha frukstallad till morgonfilen, diskade, fixade under tiden jag hade ont. Gick och badade i 45 minuter och steg upp ur badet vid 01:00 och värkarna var det då ca: 13 min emellan. Ringde förlossningen i Gällivare kl. 02:00 och BM tyckte jag skulle vänta hemma för det verkade vara förvärkar. När jag väl försökte gå och lägga mig så fick jag riktigt ont och vi bestämde oss för att åka till Gällivare, det tog nästan 3 h inkl. avlämning av hunden hos mormor. I Gällivare var vi strax före sex och då hade jag rejält ont och var livrädd att det inte skulle satt igång och att vi skulle bli hemskickade. Men, håll i er, jag var öppen 8 cm och BM (samma som tyckte jag skulle stanna hemma) skickade in oss direkt till förlossningsrummet och trodde att hon skulle hinna förlösa mig innan hon gick hem 1,5 timme senare. Men det tog ca: 1,5 h att öppnas de två sista cm och lilla fröken låg med ansiktet före så krystvärkarna tog lite drygt 2h, pust! Vi är fortfarande trötta och kvar på BB, återkommer!

5 dagar över tiden....

Gick och la mig i går kväll vid 12-tiden och har haft förvärkar 2-3 st i timmen som gjort ganska ont. Jag tror de känns extra mycket när man vanknar mitt i en värk och inte alls är förberedd på dem. Har annars "Hugo", vetekudden som är min vän under förvärkarna och fungerar väldigt avslappnande. Kunde ändå sova ganska bra mellan förvärkarna fram till halv nio, steg upp tillsammans med Johan. Under uppvaknandet så avtog förvärkarna och har kommit tillbaka nu under eftermiddagen. Får se hur det blir framåt kvällen om de tilltar eller klingar av. Hoppas på det första!

Många ringer och hör av sig, tycker jag är jätteroligt att folk engagerar sig och tänker på oss. Vi känner nog båda två att det snart borde vara dags och hoppas att den snart vill titta ut, bebisen.....

Idag är det Mammas födelsedag, 9 juni och eftersom det inte verkar hända någonting idag så får mor ha sin födelsedag ifred. Grattis på 52 års dagen!

Håll tummarna för oss!

Fortfarande 4 dagar över tiden

Har tagit det lugnt idag med ganska mycket molvärk och några få förvärkar under kvällen. Jag och Johan var i stan och Hanna, Jojje och Johan sprang Raketsteget, 9 km terränglopp, jätteduktiga. Jag och Kajjan hejade glatt på! Bastade hemma hos H & J efterråt. Siri och Aksel var fortfarande vakna när vi kom hem och jag fick en riktig mysstund med mosters näst största favorit, lyxigt!

Kom hem ganska sent med inga känningar alls, får hoppas att bebisen tror jag behöver sova en natt för att fixa det i morgon eller på torsdag. Håller tummarna, så hårt!

4 dagar över tiden....

Igår måndag var vi fortfarande i Kiruna för ett barnmorskebesök på eftermiddagen. Tog det väldgit lugnt under förmiddagen och åt en god lunch på Safari. Hos Barnmorskan konstaterades att mitt magmått inte växt något sedan 1 måndad ungefär men äntligen har den lille fixerat sig. BM tyckte att det syntes på mig att snart är det dags, precis som Mamma, Pappa och Storasyster tycker. Pappa tyckte dessutom att magen sjunkigt vilket jag också tycker. Allt såg bra ut och jag fick en ny tid till onsdag i nästa vecka, men jag hoppas verkligen inte att vi ska behöva åka dit!

Efter besöket var vi på "coop och handlade" innan vi körde upp till Björkliden. Kände ungefär efter halva vägen att jag hade mensvärk i ryggslutet och det gjorde lite ont mensmagen nästan konstant. När vi kom hem så låg jag på soffan resten av kvällen. Från ca: 20:00 till 01:00 klockade vi förvärkarna och de pendlade mestadels mellan 4-8 minuter emellan men efter ett varmt bad vid midnatt så avtog de succesivt. Kunde sova några timmar och på morgonkvisten så kom det några sporadiska förvärkar men nu på mogonen känns ingenting. Tråkigt tycker jag då både jag och vi är beredda!

Söndagsmys i Kiruna

Vi var i Storasysters stuga vid Rautasälven i går, jättefint och mysigt. Hannas man med barnen, mosters favoriter, Siri och Aksel kom också. Vi fikade och var nere vid älven och kastade sten i vattnet. Blåsigt och lite kallt men jättetrevligt. Aksel var jätterädd för myrorna på stigen så det tog en väldans tid att ta sig från älven och upp till bilen igen. Johan sprang hem så jag plockade upp honom efter vägen, jätteduktigt!

Hemma så bjöd Pappa och A på Tacos. Hanna med familj och jag och Johan. Johan och Jojje var ute och trimorienterade på kvällen så jag passade på att besöka Mamma och Tomas.

Kvällen slutade med Rambo 4 i soffan med en massa smågodis och det blev sent som vanligt nu i väntans och ledighetstider!

Typiskt juniväder i fjällen och Kiruna

I fredags kväll var vi på en trevlig middag hos våra grannar, blev ganska sent med tanke på min status. Gick och la oss vid halv två och vaknade lördag morgon ganska sent men utvilade. Snön låg på marken och temperaturen visade 0:an vilket gjorde att vi valde att ta det lite lugnt hemma, packade bilen och åkte till Kiruna.

I bilen hade vi både saker för Kiruna, 2 nätter och för Gällivare ungefär 2 nätter...

Under lördagskvällen så bjöd vi far på en jättegod 3 rätters middag. Buschetta, lax med nudelwok och fruktsallad med tigerfrukt och färska jordgubbar. Jättegott!

Det är lite klurigt att "vänta" och vi känner inte för att göra några större utsvävningar då vi inte vet när bibisen vill titta ut. På sätt och vis så finns det lite tecken på att det kanske inte är så långt borta i alla fall. Det kanske blir som Johan tror, i slutet av nästa vecka. Vore jätteskönt om den inte väntade alltförlänge.

Idag är det mulet och 4 grader och jag hoppas att vi tar oss till Kurravara och Rautasälven om en liten stund!

100604

Idag är dagen som vi på sätt och vis har väntat på i 40 veckor. Dagen då vår bebis har beräknad försel (BF), men såklart så har vi satt vårt mål lite längre fram, närmare i mitten av juni än där vi är idag, i början av juni. Graviditeten har flytit på hur bra som helst och jag är väldigt glad att jag mått bra hela vägen. Såklart så händer det ju saker i kroppen som gör att det inte känns som vanligt. Jag sover inte så bra på nätterna, är rastlös på dagarna och även om jag inte vill det så går jag och väntar på att något ska hända. Men vi får väl se vad som händer!

Har lite förvärkar då och då men ingenting som kan betraktas som onda, regelbundna eller "nu är det pågång"-värkar. Jag söker efter tecken som visar på att bebisen börjar närma sig att komma ut men ingenting tyder på det! Avvaktar fortsatt......

Har nu varit ledig första veckan inför ankomsten vilket känns konstigt att inte jobba eller ha semester utan bara vara. Inte riktigt något som jag är van vid vilket gör mig lite rastlös men det botar jag genom att baka, laga mat och städa precis som det står överallt att man gärna vill "boa" innan ankomst!

Börja blogga!

Jag har varit i valet och kvalet huruvida jag ska börja blogga eller inte, anledningen till att jag gjort det nu är för att jag och vi går in i en sommar med många spännande händelser för oss. För att nära och kära ska kunna följa oss lite, för att se hur det är och hur det går för oss så ska jag försöka uppdatera er med vad som händer!