Ingen snö, fram tills nu?

Idag är det den 14 november och det har inte lagt sig någon snö ännu, i varken Kiruna eller Björkliden. Fram tills nu, utanför mitt kontorsfönster i Björkliden snöar det och lägger sig på marken. Några centimeter har det kommit men det är helt fantastiskt. Hösten har varit så lång och mörk så jag hoppas verkligen att det var dags nu för lite vinter, det är bara sex veckor kvar till jul.

Jag är i Björkliden och jobbar i början av veckan. Jag trodde aldrig det skulle vara så svårt att vara iväg från lilla pigan, även om det bara hanlar om en eller möjligtvis två nätter i veckan, det är så många för mycket. Jag pratat i telefon med dem därhemma och har svårt att hålla tårarna borta, det värker i mammahjärtat.

I helgen så har det varit filmfestival i Kiruna, det har visats filmer i en vecka, flera filmer varje dag och kväll. Signe fick spendera både lördag och söndag kväll med sin Mommi, min mormor Birgitta. Signe älskar Mommi och tycker om att leka med henne och mysa i hennes "Mommofamn". Mest tycker hon nog om att hon kan bestämma lite över Mommi, vad hon ska göra, vilken bok som ska läsas, var hon ska sitta när de ska leka osv. Men Mommi accepterar detta glatt, det är så skönt för hon leker med Signe hela tiden och diskar och plockar ingenting, bara är med Signefis. Det har gått jättebra båda kvällarna, Signe har varit så uppe i varv när vi kommit hem men ändå somnat efter en lite kortare stund. Skönt att hon är så snäll så Mommi tycker om att sköta henne!
I lördags tittade vi på Nawals hemlighet, en gripande historia om en kvinna från mellanösterns livsöde. I söndags var vi och tittade på Midnatt i Paris, feelgoodfilm med fantastiska kulisser från Paris. Jag vill såklart åka dit och uppleva Paris som vuxen!

Vi måste sluta förvånas....

Helgen har gått åt till att hjälpa till för familjen K på Järnvägsgatan. Johan har varit därborta och hjälpt Hanna och Jojje med köket. Det blir så himla fint. Nu har de fått både nederskåpen, överkåpen och bänkskivan på plats. Nu väntar de på köksfläkten och skivan mellan luckorna och sedan är det klart. Det kommer bli som en helt ny våning, öppet och mycket ljusare, härligt.
Siri har varit med sin Farmor till Norge och Oldemor så Aksel har varit med mig och Signe hemma hos oss, natten mellan lördag och söndag sov han hos Mommo.

Barnen har lekt bra men det har varit lite bråk mellan dem men det är nog nyttigt, framförallt för Signe som väldigt frekvent börjat använda MIN. De leker bredvid varandra och Aksel försöker verkligen leka med henne på hennes villkor medan Signe inte alltid är med på noterna. Hon har under den senaste veckan börjat bygga torn med klotsar, de som hon tidigare bara rev ner bygger hon nu. Hon tycker också om duplo och bygger lite både på plattan och bit på bit. Tillsammans med Aksel så leker de med djuren, låtsas att djuren går runt bordet och Signe tom försöker låta som att djuren pratar med varandra.

En helg med kusinerana eller kusinen utvecklar ju Signe jättemycket, hon får lära sig att man inte alltid får som man vill och kan leka med vilken leksak som helst.
Som rubriken säger så måste vi sluta förvånas, hon säger armband och vill ha på sig sitt armband och är noga med att jag ska ha på mig mitt också. I morse kom hon springande med två nappar som ser lite annolunda ut mot de hon är van vid, Kolla kolla säjer hon då, som en sann Kirunatjej. Johan visade henne hennes mobil med flygplan som hon inte sett sedan i mars. Hon såg den igår och jag sa att hon skulle vara försiktig med flygplanen. Så när Johan visar den så säger hon flygplan. Så duktig är hon, hon som bara blir 1 år och 5 månader om någon dag. Hon försöker hjälpa till när hon ska ta av sig kläderna, både tröjan, byxorna och blöjan är hon väldigt hjälpsam med. Det är svårt att försöka undvika ett bad, jag gjorde ett tappert försök igår kväll eftersom Johan inte kunde motstå hennes vädjan om bad på morgonen, men när kläderna var av och jag tänkte sätta på pyamasen så springer hon mot badkaret och slänger ned sina badleksaker. Då går det inte att säga nej, bad blir det för Signe åtminstone en gång per dag!

På Lucia åker Johan och Signe ner till Skåne och jag kommer efter den 19:e, där får det bli bad på badhus många gånger. Får se om det är lika roligt när det är ännu mer vatten och fler barn, troligtvis!

Snart 1 år och 5 månader

Vi trivs jättebra hos oss på Bromsgatan, och än bättre trivs vi när Faster Karin kommer och syr gardiner till köket. Jag lider brist på inspiration och lust att inreda hemma, men det är helt ok i alla fall och vi målar rum för rum. Nu är köket och hallen målad och ikväll ska jag ta mig an Signes rum. Allt ska bli vitt, det är superenkelt. Vi behöver inte tejpa lister och dyl så det går jättefort, dessutom har vi ljusa tapeter sedan innan så det behövs bara målas en gång. Det blir jättefint på våra 88 kvadrat. Vi är så glada för våran stora fina lägenhet. Hoppas det inte spricker i marken såsom de tror, då måste vi flytta i juni 2013 men om det inte gör det så kanske vi får bo kvar en stund till.

Bolagskolan som ligger några hundra meter härifrån ska rivas och eleverna ska flyttas till en annan skola, Kiruna är en stad i förändring.

I söndags kom faster Karin på ett kort och intensivt besök. Signe är så förtjust att ha så många runt omkring sig och spexar än mer. I måndags var vi i Gällivare och besökte deras släktingar. Vi åt en massa god mat och fick rundvisning i Gällivare/Malmberget. Det byggs på många håll där, mycket mer än i Kiruna där det inte byggs nästan något. Det blir fint i Gällivare med många nybyggda områden och hus.

Annars så har vi det jättebra i vår lilla familj. Johan och Signe myser hela dagarna och jag sitter i "Skrubben" och jobbar. Det fungerar bra och jag tycker mycket om att höra Signe leka utanför dörren. Ibland kommer det knackningar och hon säger Knacka, och då måste hon ju få komma in och jobba med mig en stund. Det innebär lite knapptryckningar på miniräknaren.
I måndags så blev Signe än mer livlig, hon sjunger och skriker och bestämmer en himla massa själv och förstår inte alltid vad som är allvar och vad som är ok att busa. Men varje minut är fantastisk!